Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången…
Dan Andersson var en svensk poet, författare och spelman med arbetarklassbakgrund. Han är idag en av Sveriges mest populära poeter. Andersson blev berömd postumt efter att under sin livstid lidit av svåra ekonomiska omständigheter och brist på uppskattning från ledande kritiker.
Daniel Andersson föddes i byn Skattlösberg i Grangärde finnmark den sjätte april 1888. Hans far, Adolf Andersson, var den djupt religiöse, självlärde skolläraren i byn. Fadern tjänade också extra pengar genom att binda in böcker. Modern Augusta var också lärare, men slutade undervisa när hon gifte sig. Det Anderssonska hemmet var fattigt och familjen fick ta varje tillfälle i akt att tjäna pengar på ströjobb.
Vid 14 års ålder, 1902, skickades Daniel av sin far till Amerika för att undersöka möjligheten till emigration för familjen. Adolf hade en bror och en syster som sedan slutet av 1800-talet bodde i Minnesota och den unge Daniel tillbringade åtta månader på sin fasters och farbrors gårdar. I breven som han skrev hem (på engelska) beskrev han gårdarnas omgivningar som “just a piece of barren wilderness, nothing to live on” (“endast ett stycke ofruktbar vildmark, inget att leva på”). Som en följd av detta kallade Adolf hem sin son igen och i december 1902 var Daniel tillbaka i Sverige.
Tre år senare sade Adolf Andersson upp sig från sin tjänst som byskollärare och familjen flyttade till den lilla gården Mårtenstorp i den norra delen av Grangärde finnmark. Adolf hade hela livet närt en dröm om att kunna leva av jorden. Torpet de hyrde ägdes dock av Ludvika bruk, varför familjen var tvungen att utföra visst kolningsarbete under tiden de bodde där. Här kom den unge Daniel i kontakt med kolarnas hårda tillvaro som han sedan skulle beskriva i flera dikter och noveller. Anderssons bodde vid Mårtenstorp i 3 år, (1908 till 1912) och flyttade till Luossa i Skattlösberg 1912.
Under de kommande åren levde Dan Andersson, som nu kallade sig Dan istället för Daniel för att skilja sig från en annan Daniel Andersson i Skattlösberg, ett kringflackande liv. Han tog jobb som skogshuggare, lärare, resande försäljare samt fabriksarbetare på Kvarnsvedens pappersbruk – en anställning som varade i 36 timmar, utan att trivas med något av jobben. Sin längsta anställning hade han när han under hela 1912 reste runt som talesman för templarordern. Under den här tiden läste han Kant, Schopenhauer och Nietzsche.
1914 var ett viktigt år för Dan Andersson. Han fick nu sin första bok utgiven. Kolarhistorier var en samling noveller och följdes av en diktsamling, Kolvaktarens visor. Efter att ha gått en kurs på Brunnsviks folkhögskola skrev och sammanställde han ännu en novellsamling, Det kallas vidskepelse, som gavs ut 1916. Under vintern som han tillbringade vid Brunnsvik, 1914-1915, läste han Oscar Wilde, Rabindranath Tagore, Bhagavad-Gita och även Dostojevskij. Influerad av dessa texter, och sina egna religiösa tvivel, utvecklade han en personlig Nietzsche-influerad livsfilosofi, som senare byttes från biologisk materialism till en mer religiös syn starkt påverkad av Bhagavad-Gita. Vid Brunnsvik fann han också sina första inflytelserika understödjare: Niklas Bergius, som var lärare vid folkhögskolan, och Richard Sandler som senare blev utrikesminister.
Efter perioden vid Brunnsvik försökte Dan Andersson försörja sig som författare men levde i stor fattigdom. 1915 flyttade hans familj från Skattlösberg till byn Gräsberg, där de byggde ett hus. På dess vind skrev Dan Andersson flera av novellerna som ingick i Det kallas vidskepelse samt vissa av dikterna i Svarta Ballader.
1917 arbetade Dan Andersson som journalist på tidningen Ny Tid i Göteborg. Han sa upp sig året därpå och återvände till Gräsberg där han gifte sig med sin fästmö, Olga Turesson. Familjen slog sig ned i Gonäs, en by nära Ludvika, i vilken Olga jobbade som skollärare. Dan Andersson finansiella situation förbättrades inte, även om han erhöll royalty-ersättning för sina verk.
De två utgivna romanerna, De tre hemlösa (1918) och David Ramms arv (1919) var till stora delar självbiografiska. Huvudpersonen, David Ramm, är son till en fattig skräddare. Han växer upp med sina två bröder i en avlägsen by där livet präglas av religiös fanatism. David går till sjöss, lever ett degenererat liv i London och räddas av en självuppoffrande prostituerad. Tillbaka i Sverige möter han sina bröder som båda är brutna män.
1920 for Dan Andersson till Stockholm för att söka jobb på en tidning. Hans fru var gravid i tredje månaden och Dan Andersson insåg att han behövde en säker inkomst för att kunna försörja sin familj. Han tog in på Hotell Hellman på kvällen den 15:e september. Nästa dag hittades Dan Andersson och mannen i rummet intill döda till följd av cyanväteförgiftning. Hotellet hade cyanväterökt rummen mot ohyra men inte vädrat ut sängkläderna ordentligt. Så som det gått för många författare blev Dan Andersson berömd efter sin död och hans familj har kunnat leva på den inkomst som hans utgivna verk gav. Nästa allting han skrivit gavs ut efter hans död, inklusive novellsamlingen Chi-mo-ka-ma, med inspiration från tiden han tillbringade i Minnesota.
1944 renoverades Luossastugan, där Dan Andersson bodde mellan 1911 och 1915, och den har sedan dess varit öppen för turister och Dan Andersson-entusiaster.
